Sömn är min drog

“Även när de glömt oss har vi funnits
partiklarna som rört sig genom oss
har ändrat bana,
ett alfabet i miniatyr
har skrivit sig på insidan av hennes ögonlock –
den oerhörda natten
som nuddar vid våra kinder när vi sover
och beger sig vidare bort“

– – –

Läser just nu: Patti Smith – M Train. Den är poetisk och inspirerande.

Annandagen – Infaller den 2:a varje månad och firas genom att man gör något som skjutits upp till “en annan dag”.

“Tjärnens spegel rister vid din blick
du släpper en ring av silver
en ring av guld
och en flätad av asplövens stjälkar
i det viskande tomma vattnet
runt dig samlas minnen av tranor
som druckit ur strandkantens flor
deras näbbar nuddar din kind
tungan röd som kvällens sista moln
och vingarna lindade om dig
som en askbrämad mantel
det finns en kort tid
av vårbrodd och vitklöver
det finns ett kort liv, en vattrad spegling
som böjer sin nacke till avsked
och låter dig gå“

En kväll funderade jag över att om nu nyktinasti betyder det att blommor sover (sluter sig) om natten, och nyktofoni har något att göra med ljud om natten, borde då inte ordet nykter betyda nattlig? Tydligen var den funderingen nästan korrekt:
Angående ordet nykter i Svensk Etymologisk Ordbok (se nertill till höger med fortsättning på nästa sida).

Idag var jag på skrivsöndag på Bokcafé Pilgatan och det är något jag verkligen rekommenderar för skrivintresserade människor. Nästa tillfälle är söndagen den 16/2, det tillfället har temat Tiden (idag var det Platsen – skönt pretentiösa teman).

– – –

Lyssna på: Litteraturpodden Örnen och Kråkan
Läs: Staffan Bergsten – Den svenska poesins historia

“Vita slamsor av vågkammar, förbinder
ristningen i tidvattenssanden
måsarna etsade i klipputsprången
lindar molnens gasväv över solens sår
det röda när hon faller

och sandrör rasslar i brutna knippen
som av händer, en svepning
ömt över vattnens yta

dräkternas otydbara teckningar
grått för dun, vitt för ålder, rött
i det tunna bandet mellan bröst och vinge
hackar försiktigt ut ett öga
bländare och rov“

– – –

Lyssnar på just nu: Bright Eyes – A line allows progess, a circle does not
Läser: Eva Runefelt – Augusti

Ur en bokrecension i Göteborgsposten: “Varför skulle någon vilja läsa en precis och realistisk skildring av hur det är att ha ett tinderkonto, att åldras som kvinna, att ha skrivkramp, att genomgå en IVF-behandling, att arbeta på Systembolaget, att knarka eller att vara pappaledig?“

Mycket av detta är dock sådant som till exempel jag aldrig kommer att uppleva själv, och om syftet med litteraturen är att låta läsaren se sådant som hon annars inte skulle ha varit med om (vilket även verkar vara recensentens åsikt i frågan) så förtas väl inte det av att berättelserna har upplevts av andra?

Sedan går det förstås att skildra vardagliga liv på mer eller mindre ointressanta sätt, men det är en annan fråga.

Från flera håll har jag hört att författarskolor som exempelvis Biskops-Arnö “stöper författare i samma mall” men de kulturartiklar och liknande som nämner detta verkar alltid förutsätta att läsaren redan vet vilken denna mall är. Men jag vet inte. Kan någon berätta, vilka är de här kritiserade likheterna mellan författarskoleelevers manus, om dessa likheter ens finns? Och bör man i så fall försöka undvika dem i sitt skrivande? (Jag har inte gått någon prestigefull författarskola men eftersom jag inte vet vilken den där “mallen” är så kan jag ju inte heller veta om jag skulle råka följa den av en slump.)

– – –

Bra saker: Mingus bokhandel och Bokcafé Pilgatan. Jag köpte Antonio Gamonedas diktsamling Förlusterna glöder samt ett gammalt nummer av Lyrikvännen med dikter av poeter från Chile, Uruguay och Argentina, som jag ser fram emot att läsa. Dessutom fick jag tillfälle att visa mitt senaste diktsamlingsmanus för bokhandelsinnehavaren som är en gammal vän till min pappa, och vi drack te och allt blev en bra dag. Tack.