Sömn är min drog

“Hur ödslig är inte trädgården
minuterna efter att kajflocken lyft
mellan äppelträdens grenar
dröjer vingformade tomrum

deras rop har lämnat ekon
på språk av guldgula frukter
som vi förnimmer för en stund
utan att förstå“

– – –

Lyssnar på: Alanna – Corazón de Roble

Nu har jag skrivit två dikter på spanska också. Det känns intressant att skriva på ett språk jag inte är van vid, att behöva anpassa sig till ett väldigt begränsat ordförråd. Som att hälla dikten i en form vars kanter jag inte riktigt ser förrän jag stöter i dem och tvingas ta en annan väg till det jag ville säga, och till slut är texten inte längre den jag tänkte skriva, utan något helt nytt.

– – –

“Las flores de invierno
son blancas y perdidas
en idiomas de muerte
te quieren,
niño sin alas“

– – –

“Esto es una mentira
el niño duerme en el coche
su manta azul
forma un pájaro sin ojos
– el cielo se abre
rápido y en silencio
y lo levanta“

– – –

Det går fortfarande väldigt bra att lära sig spanska från Youtube-videor. För ett halvår sedan förstod jag det mesta av den här: La leyenda de la Llorona (från Dreaming Spanish, en kanal med syftet att lära ut spanska). Nu förstår jag det mesta av den här: La leyenda de Freyr y Gerd (från en Alanna, som berättar om legender, matlagning och hantverk).

“Det regnar så tätt
att jorden stöter dropparna
upp i den vacklande himlen
bakom ridån mellan våra ansikten
blir plötsligt tårarna synliga, huden
blottas oläkt där under
och du säger, skriv igenom mig
och ut på andra sidan
att vi är bara moln
formade som hjortar
vi är skymningsdjur, Irian,
poeter med hopsydda munnar
och våra ord är en bön
eller ett löfte
– rör vid mig –
som ett regn över myrarna
ett stilla vitt mörker“

– – –

“Sätt örat till himlen
och den brusar som en snäcka
skuggorna sover utsträckta bakom möblerna
lojt vänder de sig i sömnen
som solur – bittra löv
som torkar över spisen
sprider sin doft i tunna strimmor
mellan kökssoffans vita kotor“

“Vi håller våra ord
i en korg av ben
det är juni
det är ekorna i älven
det är de nykläckta
rundade av frostens ärr
vi kammar drömmarnas pälsar
kalkbrottsgrå i det stigande ljuset
den oregelbundna läkningen i köttet

själva döden frågar, om vi skulle lära oss
ett nytt språk eller
att överbrygga brunnarna
– mörk materia, vatten, bleckplåtsmuggar –
med dessa kroppar av hopsnört tyg
och brottstycken av möbler, väggar, fordon
en söndersliten orkester som fortsätter spela
för att musiken – musiken
det enda som ännu finns
är den kvardröjande smaken
av noternas bläck längs våra armar“

– – –

Lyssnar på just nu: The Mountain Goats – Deuteronomy 2:10

På grund av pandemin blir det inte en riktig medeltidsvecka i Visby i år, men en digital variant istället. Hjälp dem om du kan: Kickstarter: Medeltidsveckan Plague Edition