Sömn är min drog

“Sätt örat till himlen
och den brusar som en snäcka
skuggorna sover utsträckta bakom möblerna
lojt vänder de sig i sömnen
som solur – bittra löv
som torkar över spisen
sprider sin doft i tunna strimmor
mellan kökssoffans vita kotor“

“Vi håller våra ord
i en korg av ben
det är juni
det är ekorna i älven
det är de nykläckta
rundade av frostens ärr
vi kammar drömmarnas pälsar
kalkbrottsgrå i det stigande ljuset
den oregelbundna läkningen i köttet

själva döden frågar, om vi skulle lära oss
ett nytt språk eller
att överbrygga brunnarna
– mörk materia, vatten, bleckplåtsmuggar –
med dessa kroppar av hopsnört tyg
och brottstycken av möbler, väggar, fordon
en söndersliten orkester som fortsätter spela
för att musiken – musiken
det enda som ännu finns
är den kvardröjande smaken
av noternas bläck längs våra armar“

– – –

Lyssnar på just nu: The Mountain Goats – Deuteronomy 2:10

På grund av pandemin blir det inte en riktig medeltidsvecka i Visby i år, men en digital variant istället. Hjälp dem om du kan: Kickstarter: Medeltidsveckan Plague Edition

Och nu fick jag en tråkig standardrefusering från Bonniers, men eftersom refuseringsbrevet från Norstedts angående samma diktsamling var så uppmuntrande så känns det inte särskilt besvikligt.

– – –

Lyssnar på just nu: Haruko – We’ll be birds

Här har vi allt vi behöver
ett ljumt vatten att badda vår hud
ett rede i det dova ljuset
och molnen som staplas
och brister i åska
lövhala stenblock / avskavd mossa

och regnets stigar
längs våra kroppar, randade ryggar /
ringlande spår genom
allt – skalbaggarnas knastrande
kvistar som bryts under nyskodda fötter –
dropparna som släpper taget
om himlen och alla dess blickar

vi har alltid varit
förmågan att beskriva
en färg ur en dröm, eldflugefångsten

men de frågar
med varsamma munnar
var har du varit
vad har du haft
– våra storslagna namn
ristade i mossan –
ingenting, svarar vi,
ingenting
och vindens snitt genom himlen

Jag fick ett bra refuseringsbrev från Norstedts för det senaste diktsamlingsförsöket. De sade som vanligt nej tack, men även att jag “har en bra iakttagelseförmåga och ett fint språk” och att de vill uppmuntra mig att skriva vidare och “Välkommen att skicka in framtida manus”.

Den diktsamlingen var för övrigt ordnad på latast möjliga sätt: Jag tog samtliga dikter från de tre senaste månaderna, sorterade bort dem jag inte var nöjd med och lät de kvarvarande ligga i kronologisk ordning med “kapitelrubrikerna” Februari, Mars och April. Sedan fick hela diktsamlingen (arbets)titeln Vårmånar. Det är så mycket roligare att skriva dikter än att sortera dem till samlingar.

Du kupar dig om gråten
ryggkotornas valv
de dunkla språken
och hästarna i det låga ljuset
rör sig in från sidan
huvudet av brus och manens veke
nu brinner vi – nu dånar nedslagsplatsen
nu tänds vårdkasar längs kusten
bärnstensbandet

och tumlar stenblocken längs stupet
fyller vi ravinerna med detta regn
med vår rök
– med dess blottlagda
grottsystem: vilsegångar
där myggorna vaktar sina barn
larvernas munnar vid ytan
svärmens vaggvisemummel

det här är förmultningens ordning
det mjälla träet
där vem som helst kan ta sig in
att bryta porten som ett spräckligt skal
/ försegla
mot ett annat bortanför
där städerna är stockrosor och kalksten
och damm i handflatornas linjer

flodbankarnas inre, ett virrvarr
av rötter myrgångar sjöfågelben
gravar staplade tätt mot varandra
de säger, en begåvad flicka
de säger, nej gå inte nu
begå inte
flicka

jag tror på dagdrömmarna
i det grönskande mörkret / groparna
i vilka vi lägger oss att sova
nästan omärkliga i regnet

“Fåglarna bär fågelmasker
krossar vakar i englasfönstren
deras kroppar ligger
rhododendronlila
dränkta i vintergrönan

här finns en arm, inte en vinge
ärrens sömmar över bröstet
strömmar
av mjuk mjölk
här finns outsinliga stigar
och källvattnet i munnen, ansiktet
och i ansiktet en gräns
de hala tänderna
klyver det vita som en kelen frukt
ett lager av krispig frost
över det blottlagda köttet

och den svarta fågeln slår upp
luftburen
och höstens alla skuggor
ännu fuktiga efter födseln
skickar ut
sina koppargröna stänglar“

– – –

På grund av rekommendationerna emot resor under rådande pandemi har jag avbokat min planerade resa till skrivarretreaten. Det är förstås det rimliga beslutet under omständigheterna men det känns ändå sorgligt. Men kanske kan någon annan som bor mer i närheten av Göteborg boka den nu lediga platsen och ha en fin skrivhelg vid havet.

Det finns ändå så mycket annat som är värre sorgligt.