Om jag hade ett fönster att se ut igenom, musik passande för mitt sinnestillstånd, ett solsken, kanske ett regn, skulle jag skriva något vackert och underbart.

Kanske borde jag hitta på en person. Kanske en vän eller en jag kan vara. Bara som tidsfördriv, sådär.

1. Jag skriver dikter om så mycket jag inte vet, som försökte jag uppleva saker genom att formulera dem i ord.
2. Skriver jag bara om sådant jag redan känner till, eller skriver jag saker för att lära känna dem bättre?

Varför lär vi oss att gråta tyst och att läsa tyst för oss själva?

Dagens vårtecken: Det regnar äntligen.

(Tidigare anteckningar: nattknytt.net/notes.html)