För en tid sedan införskaffade jag Författarkortleken. Som tidigare nämnts har den kanske inte gjort någon skillnad för kreativiteten utom just under de där tre minuterna då och då när jag använder den, men det är inte så dåligt det heller. En av de oredigerade treminuterstexterna:

Linorna tvättlinorna och hans grova händer över dem, stryker mellan raderna, kallar fram något glömt, något ännu inte förlorat. Vi vänder blad, viker vindar, bygger trädkojor och somrarna går, timmarna går och lämnar oss här. Smultron i fickan, fläckar på knäna, skrubbsår och taggar. Vi vet hur långt vi måste gå men inte när vi borde stanna. All tid som passerat mellan där och nu är tom, är som mörker och inte något annat, men något mer. Är som mörker i ljus, är som skugga då solen bränner, och vi inser att vi måste hålla det så. Skuggan under en hand så ögonen ser. Och vi ser, blickar ut över hav och strandängar och ned mot bara fötter och smultron i sanden. Stryker med en hand över klipporna, vilar i detta.”