“Sömn är underskattat. Den hjälper mot allt, om inte annat medan den varar. När man sover känner man inte om kroppen mår dåligt, man blir inte uttråkad, man kan i drömmarna skapa en värld som är helt ens egen, och man glömmer det mesta som är jobbigt i vakenlivet. Dessutom är påträngande sömnbehov en ofta ganska accepterad ursäkt för att slippa göra saker som man av någon anledning inte vill göra.”

Det fanns en tid då fyra timmars sömn i ett sträck var något jag drömde om. Man kan sova så lite att man blir psykotisk och jag tror att min kropp minns det bättre än jag gör. Jag tror att det är den främsta anledningen till min känsla för sömn: Jag vet hur det känns att vara utan så jag tar det jag kan få. Jag har fortfarande svårigheter att somna men inte längre att sova och mardrömsfrekvensen har minskat markant, så om jag är tillräckligt trött efter att ha varit vaken alldeles för länge kan jag sova i upp emot arton timmar om ingenting stör. Fast det är nästan alltid något som stör.

Godnatt.