Om min mycket eventuella framtida publicerade diktsamling skulle ha ett motto skulle det nog bli det där om att “man skriver på samma dikt hela livet utan att lyckas foga ihop delarna”. Jag tror att det kommer från Gunnar Ekelöf.

Jag har länge tänkt att vind mot huden och vatten mot huden hjälper när det gör ont någonstans inuti. Kanske är det helt enkelt beröringen som hjälper. Vinden rör om i ditt hår.

Där kronblad faller
en örnfågel dyker mot bytet
kråkfjädrar dalar över snövita slätter
du har blod på dina läppar
lejoninnan höjer tassen, äskar tystnad
talar
du har alltid vetat varför
djupt innanför revben och varma ådror
har du alltid vetat hur man flyger
klor mot fjädrar
näbben lätt öppen

Jag längtar att resa bort någonstans. Jag vet precis var och jag längtar efter dig.

Det här är roligt: http://contraintes.inria.fr/bin/dada
Jag hittade för länge sedan några andra textgeneratorer men de verkar tyvärr ha slutat fungera.