Det har hänt att jag skrivit dikter som varit fullständigt konkreta och bara berättat det som verkligen hänt och synts, och ändå har de tolkats och förklarats annorlunda i andra människors sinnen.

Plötsligt känner jag mig akut social och vill prata med människor. Jag tror att känslan dök upp då jag läste i diverse diskussionsforum; jag vill säga saker som tar för lång tid att skriva. Jag litar ofta så mycket till text som förmedlare av mina tankar och känslor att jag förvånas lite av att vissa saker faktiskt går bättre att formulera muntligt. De är dock inte alltför många.

Jag har inte pratat med någon människa idag men jag har antagligen sagt något till mig själv.

Läs A Softer World

och kanske

WikiHow on Writing Poetry
A.R.Yngve’s Notes Toward Becoming A Better Writer
Anders Widén, författare
“Den här texten kan vara ett plagiat”

Ett citat från sistnämnda text:
‘Originalitet är bara att plagiera väldigt många’ konstaterade Rupert Brooke, med en pregnant formulering lånad från Voltaire.