Jag har varit lite intresserad av att medverka i NaNoWriMo i ett par år nu, men det har inte blivit av eftersom jag trivs så mycket bättre med att skriva poesi än prosa, men nu hittade jag National Poetry Writing Month och det verkade genast mycket roligare. Tyvärr är det ett tag kvar till april.
Annars kanske man borde medverka i NaNoWriMo med en diktsamling. Det skulle kunna bli intressant och jättedåligt.

Nyss hittade jag en lätt osammanhängande dikt som jag inte visste att jag skrivit i en anteckningsbok som ligger vid min säng. Jag tycker om att hitta saker som jag skrivit men glömt bort. Det är som brev från en annan jag. Sannolikt var jag påverkad av sömnmedicin när jag skrev dikten; jag vet av erfarenhet att det brukar orsaka mer associationer på ordlikhet än när jag skriver i vanliga fall, som välver – väger, vandra – varandra och förlora – gloria. “Osammanhanget” i dikten säger förstås sitt också:

“Välver sig himlen
faller skymning
brinner solen till aska i ditt hår
väger tiden gyllene stenar
är du gråsten och grus i ett sår
får vi vandra tills ingenting går
att förlora eller tillbaka
som en gloria omkring dig
så lågt solen står
får vi varandra
jag var du igår
var var du då, vad ser du
och klockorna slår”

Antagligen skrevs den omkring någon nyårsafton eftersom meningen strax efter på sidan är den tämligen poetiska “Allting ömsar tid inatt, det gamla året rymmer oss inte längre”.

Jag övar på att visa upp saker som jag har skrivit utan att vara riktigt nöjd eller färdig med dem. Självkritik är bara nyttig till en viss gräns.