Jag blir mycket mer kreativ sent om nätterna, delvis för att tröttheten lindrar självcensuren och delvis för att världen känns lugnare och förväntningarna minskar på att göra andra saker än att sitta och skriva. Jag har lärt mig att jag ångrar mig om jag inte skriver ned meningar som dyker upp i huvudet minuterna innan jag somnar. Ofta är de inte särskilt bra egentligen, men skriver jag inte ned dem kommer jag att glömma dem och tro att jag glömt något underbart.

Imorgon reser jag igen, denna gång till Vallentuna och därefter Visby.
Världen är alldeles varmt och mjukt regn ikväll och jag låter den falla emot mig.

De där minuterna innan jag somnade:

Vi brinner stilla, bleka lågor
natt, kom till dem som väntar
lugn, lägg dig som en dimma över oss
ljuset är annorlunda här
silat genom timmarna och röken
jag tvättar aldrig mina fönster
för att få se natten
filtrerad genom dem såhär

Rubriken från en dikt, för övrigt. Ingen särskild mening med den.