Nedtecknat under bortresan:

Visby, bokcaféet, på väg hem:
“Jag sjunger något om ‘jag är framme, jag är framme, jag är framme‘ och andas frihetsluft och sol. Om natten faller regn och åska, om dagen den tunga hettan och jag rör vid havet, andas ljus. Dricker starkt te på trånga caféer, doftar gotländsk sommarnatt och drömmer om gåvor. Allt är som det brukar vara, som det borde vara, som det skall vara. Jag skulle kunnat stanna längre men jag går när jag är som lyckligast. Det är så saker skall ta slut.

Jag stod en stund och rörde vid en teburk med en särskilt skrovlig yta lite lik den på lyktstolpar. Jag tycker om den sortens metallyta mot fingrarna. Jag älskar ensamhet. Att inte behöva förklara sådant.”

“Om tiden alltid kunde vara såhär
långsam, dröjande
tung som åska i våra munnar
att ge ord åt
lätt som den sista tonen i den sista sången
innan allting faller
en fjärils vingslag mellan dina läppar
du visste inte hur långt orden skulle bära
jag är lycka
du är min

Blog Image

Dricker just nu: Gotländsk Afternoon Tea
Lyssnar på just nu: A Silver Mount Zion – Goodbye Desolate Railyard

Och jag är så lycklig för att människor finns, och jag är så rädd, för att människor finns.