Till sist fann jag en person som såg det som en merit att kunna Stagnelius Till förruttnelsen utantill. Det känns bra när onödig kunskap uppskattas. Som valde ens selektiva minne trots allt inte så fel.

Jag hittade ett inspirerande blogginlägg till textens försvar att publiceras varsomhelst.
Citat: “[…] bloggen kan inte begränsas till att vara en litterär form. Bloggen kan inte begränsas till att vara en genre. Bloggen är ett publiceringsverktyg, en kanal att nå läsare snabbt, en plats att publicera texter på. Den kan rymma vilka litterära former och genrer som helst.

Jag tror att en stor del av motståndet till “bloggböcker” är att så väldigt många bloggar verkligen inte skulle lämpa sig som någon annan sorts böcker än dagböcker, men det betyder inte att ingen blogg skulle göra det. (Sedan händer det förstås att även dagböcker publiceras som romaner. Vi är väldigt flexibla här.)

Nej, jag har inga planer på att publicera detta på papper eller något annat sätt. Inspirationen här handlar mer om vad man faktiskt kan publicera i bloggform.

En av kaktusarna i mitt sovrumsfönster blommar oväntat.

Blog Image