Jag är så avundsjuk på dem som kan somna på minuter, som inte ligger timmar genom nätterna i varma lakan, de som somnar innan sömnen blivit så tung att den inte orkar bäras, innan frånvaron av sömn packats så tätt omkring som barndomens täcken och spetstyger, plaststjärnor i taket, en lampa i handen. Jag övar på att stänga av min hjärna, att säga sov och försvinn, sov och dröm. Det är som det skönaste sättet att drunkna, som att dricka ren natt och injicera drömmar rakt in i hjärtat. Men jag vet inte hur man gör.
Söv mig och jag skall älska.