Jag drabbades av en plötslig önskan att sitta på balkongen och dricka te. Det borde åtgärdas innan hösten går emot mig.
Tiden går så fort. Kanske går hösten alltid fortare än resten av tiden. Allting faller, fortare och vackrare än någonsin. Om vi bygger våra liv av minnen och minns varje ny dag blir det bara mer och mer att leva av.

Någon skrev i gästboken på min hemsida och länkade till något som av adressen att döma antagligen var någon sorts porrsida. Jag raderade inlägget, men sök på det märkligt ihopskrivna meddelandet “Snyggsida ni har” på Google så får ni se hur någon gör reklam.

Angående någon debatt som jag inte riktigt minns: Människor får skriva vad de vill (och att jag formulerar det så betyder inte att jag tror att de på något vis behöver mitt tillstånd eller godkännande…) och sedan kan det förvåna någon att vissa saker blir lästa och uppskattade.

Vissa finner det underligt att någon kan vara intresserad av både poesi och programmering, något om den där motsättningen mellan naturvetenskaper och samhällsvetenskaper. Men matematik är också ett slags språk, och så är programmeringsspråk i än högre grad. Jag tycker om ord och att de kan säga något och kanske påverka något.

Här glöder natten av minnen
här bär du ett sällsamt skälvande ljus
två violer för dina ögon
din rygg täckt av fjädrar
ditt hjärta osäkrat
och våra minnen ett pärlband
av osläckbar glöd
våra kroppar varsin eld
där vi nakna tar farväl
lindar en tunn tråd kring ett finger
lyfter handen till avsked

Kvällens musik: Cirkus TransmopolSing and dance
Kvällens sinnesstämning: “Mörkret sänker sig och inspirationen kryper fram ur hörnen.”