Jag låter kanske lite melankolisk här men det är ingen fara. Det är höst och det är okej. Egentligen är allting ganska vackert.

Råkar man börja gråta offentligt får man söka sig till en kyrkogård, där det ses som naturligt. Vi talar i timmar till de döda och önskar att någon hör. Jag önskar att de hör. Att få säga det man inte hann säga.

Kyrkogårdsvaktmästare verkar vara ett trevligt arbete. Eller att arbeta som en som kopierar papper och kokar kaffe. Jag tycker om kopieringsmaskiner och att se på när de släpper ut högar med varma, nyfärska kopior.