Någon skall en dag finna spår efter sin döde vän på internet, läsa hans gamla dikter och dagböcker och till sist finna en anteckning med denna dags datum, tveksamt formulera ett ebrev, skicka iväg det – och få svar.” Jag borde göra något av mina gamla novellidéer någon gång, eller åtminstone hitta den gamla listan och ge bort idéerna till någon som vill göra något av dem. Och ja, i nyss nämnda idé är tanken att vännen faktiskt är avliden samt att det är han som svarar; inga naturliga förklaringar här. En eventuell förklaring skulle nog snarare vara något liknande Harlan Ellisons Laugh Track, om jag minns den korrekt.

Valet av titel/rubrik är viktigt när man publicerar dikter eller andra verk på sidor som Sockerdricka eller poeter.se. Titeln är det första/enda läsarna ser när de skall välja något att läsa ur exempelvis listan över de nyaste texterna. På poeter.se har jag märkt att många väljer att skriva väldigt långa titlar, ibland till och med mer än en mening; rubrikerna blir som egna små diktfragment. Ganska fint egentligen. Skulle dessa poeter publicera en diktsamling skulle dess innehållsföreteckning bli ovanligt läsvärd.

Läser för tillfället: Den svenska poesins historia av Staffan Bergsten. Som han nämner i förordet, det är märkligt att en sådan bok inte funnits tidigare.

Två till sådana där eventuellt halvfärdiga:

Du doftar ljunghonung
ditt hår som hjortronblommor
linljus, smak av vatten
vi är vildrenar
våra minnen följer främmande linjer
stenens spräcklingar som en karta
tranbär under tungan

Jag gör allt för att se dig le
naglar över kinderna
och jag vet att du är aska nu
men jag har så mycket mer att säga
efter att du gått
du är genomskinlig i min famn
och jag viskar så nära din mun
att du nästan svarar