Jag har två idéer. Den första handlar om en utställning med osynlig konst. Tavelramar utan något i och piedestaler med “osynliga skulpturer” och intill vart och ett av dessa icke existerande verk skulle finnas en liten etikett med information om verkets namn samt en kort text om dess tillblivelse och konstnärens tanke bakom. (Idén är alltså att skriva dessa lappar som om verket faktiskt fanns men bara inte syns, inte något om “här syns en tom piedestal och konstnären menar med detta att hon inte känner för ansträngningen det innebär att skapa konst som finns på riktigt”.) Kejsarens nya tavlor, alternativt egentligen en utställning av text; man skulle kunna vara väldigt kreativ i beskrivandet av konstverk som ingen någonsin behöver ge fysisk form.

Den andra och kanske lite bättre idén handlar om skrivböcker (tomma, kanske linjerade) som istället för något vanligt mönster av blommor eller liknande på framsidan skulle ha en titel (det skulle kunna finnas ungefär fem olika, i olika genrer) och tillhörande omslagsbild, samt ett ledigt utrymme att skriva författarens namn. På baksidan skulle finnas en sådan text som brukar finnas på baksidan av böcker, en liten sammanfattning av bokens (kommande) innehåll helt enkelt. Det skulle kunna bli så många olika versioner av samma ursprungliga bok. Vill man inte skriva den boken går det förstås lika bra att använda den som en vanlig anteckningsbok (vilket eventuellt skulle bli dess huvudsakliga användningsområde, men jag tror att det åtminstone skulle vara en fin anteckningsbok). Helst borde kanske dessa böcker vara diktsamlingar eftersom nuförtiden antagligen många med mig hyser en viss motvilja mot att försöka skriva en hel roman för hand, även om man förstås skulle kunna se det som en intressant utmaning, särskilt som möjligheterna till redigering i efterhand blir tämligen begränsade. “En hyllning till det bokstavliga hantverket”.

Sedan hittade jag till Månpockets projekt Ordet är fritt. Där skall skrivas på samma bok och inte en bok var, men jag tyckte ändå att det passade lite i sammanhanget här. Ett annat exempel på den här ovanligt demokratiska litteraturen var SVT:s Slutet på historien.