Jag läste i senaste numret av Språktidningen (nummer 1/2008, på nätet finns endast ett kort sammandrag av artikeln) om schlagertextförfattaren Ingela “Pling” Forsman. Hon berättar om vad hon tycker är bra respektive dåliga låttexter och talar bland annat om meningen “när nattens mörker falnar” som hon säger är en felskrivning. Citat:
Den där meningen, från en välkänd låt, är inte menad att vara rolig. Då kan jag inte ta texten på allvar. Den blir bara felaktig. Att skriva något annat än vad man menar visar bara att textförfattaren inte kan sitt språk.”
Jag förstår inte riktigt problemet med formuleringen “mörkret falnar”. Visst, om textförfattaren menar att det är kväll och tror att falnar är en variant av faller är det förstås ganska uppenbart felaktigt, men menas falnar i betydelsen bleknar och det alltså blir morgon då “mörkret falnar” ser jag det bara som en helt rimlig och lagom kreativ användning av språket. (Jag sökte reda på låttexten via Google och det verkar inte helt uppenbart att det är vare sig morgon eller kväll. Att sångjaget kryper intill sin älskade går att tolka både som att han går och lägger sig och som att han vaknat bredvid henne och kryper närmare henne i sängen.) Att inte vara öppen för mer än en möjlig tolkning av ett ord visar bara att läsaren inte kan sitt språk?

I artikeln i Språktidningen sägs även att “Pling” Forsman numera är återhållsam med att använda sina egna favoritord i texter eftersom “de har en tendens att dyka upp lite varstans efteråt”. Orden oändlighet och evighet nämns som två av dessa favoritord och jag funderar på hur ofta sådana, åtminstone i skrift, relativt vanliga ord måste förekomma för att man skall kunna tolka det som att det hela startat med ens egna favoritord. Det blir lite (avsiktligt?) komiskt att artikelförfattaren ett par stycken senare benämner listan över sångtexter signerade Ingela “Pling” Forsman som just oändlig.

I övrigt inget ont mot “Pling” Forsman, och jag gissar att poeter och schlagertextförfattare i allmänhet har ganska skilda uppfattningar om vad som är en bra text. Hon verkar även ha haft en rolig barnboksidé i Klockan torsdag; jag har dock inte läst den så jag kan inte säga något om hur väl idén är genomförd.

Jag skulle vilja ha en uttrycksbok eller vad man skulle kunna kalla det. Som en ordbok men för fasta uttryck istället för enskilda ord. Det måste väl finnas?