Som vanligt längtar jag omedelbart tillbaka till Visby och medeltidsveckan. Där är flykt och frihet och hav. Jag högaktar vardagar men den vanliga världen med dess människor skrämmer mig ibland.

Till dem jag delade kvällar med: Tack för vackra minnen. Jag hoppas att vardagen inte gör alltför ont, och önskar att vi ses om ett år igen.

En halv dikt:

“Dina fågelgudar med de smala näbbarna
fjädrarna täckta i olja
spridda över stenstränderna
du böjer dig, håller dem intill dig
så stilla som myggor i bärnsten
så lätt som avtagande regn“

…

…