Jag fann en text skriven med min handstil i min skrivbok men annars inte något jag känner igen:
“Otaliga är de som nedtecknat sina cancersvulster och begynnande dårskap. Varje död är sin egen och det är (livs)viktigt att ständigt ha en penna till hands. Solen griper efter ditt hår, men du glider undan vigt som en skugga. En dag skall du sitta på en balkong och undvika livet med ett nytt glas vin och ena handen mot pannan, sådär dramatiskt, och solen skall smyga sig över dig som värsta bödeln och plötsligt vet du, vet du, vems alla de där dagarna var.”

Sedan:

Poesimodeblogg“?
“Vem bör man läsa för att hänga med i snacket? Vilken är vinterns snyggaste skrivbok? Penna? Old school reservoarpenna inne igen? Tillbaka till rötterna! Word är sååå förra året! Läckraste läsglasögonen? Lyxpapper – naturvitt, si och så många gram – du bara måste ha det!”

(Lite apropå kommentarerna till Är kulturbloggar nästa succé efter modebloggarna och något annat läst om bloggare som nya kändisar, och tanken att det nog bara är ett litet antal möjliga bloggämnen som kvalificerar skribenten till detta.)

Här, idéer:

Kanske skriva en saga om någon som kommer på och skriver ned den fulländade dikten i en dröm och sedan ägnar alla kommande nätter åt att söka återfinna drömmen för att ta med sig papperet med den nedtecknade dikten till verkligheten, eller åtminstone fånga minnet av ett perfekt ord, ett enda fragment av en text som skulle förändra världen, om bara…
Eller sagan om någon som har svårt att dö på samma sätt som andra kan ha svårt att somna. Insomnia för den slutgiltiga sömnen. Kanske vaknar hon som ur en mardröm, rycker till, ropar något otydbart, lever igen. Dödstrött på livet.