Stjärnnätterna

“Det händer i ensamma stunder att han minns lyckorodnaden på deras kinder, hur deras leenden värmde honom som svavelstickorna i sagan. Han visste redan då att allting skulle gå förlorat.

Han gav dem allt han inte hade. En enda pepparkaka och de log som om han skänkt dem nektar och ambrosia, ett enda paket inslaget i det billigaste papperet, och de slet upp det som om inget papper fanns och som om innehållet varit guld och lycka. Han hade kunnat ge dem blod och något som gör ont, och de skulle ha lett mot honom med sina små röda munnar och tagit emot gåvan med händer som ännu inte längtade efter mer. De var ännu så små, ännu inte riktigt fullbordade. Ännu lyckliga.

Alla vuxna människor han träffat hade till slut krävt mer, och han hade inte mer. Han hade ingenting. Till och med barnen var bara till låns. Han visste att modern som hämtade dem skulle titta med avsmak på de begagnade leksakerna han givit. Omsorgsfullt hade han dekorerat risgrynsgröten med socker och kanel åt de små trots att deras mor skulle bjuda dem ett helt julbord med de skönaste rätter i samma stund de kom hem. Inte ens det trodde hon honom om att klara. Inte ens att ge barnen mat på självaste julafton.

Han petade till den lilla bjällran som hängde från gardinstången. Låtsasguld, allt var låtsasguld. Utanför fönstret stod himlen i grönaste norrskensbrand och på golvet vid hans fötter lekte ännu de små med sina gåvor som om de inte skulle få bättre sedan. Deras mor brukade köpa dem enorma nallar, motbjudande dyra dockor som ändå skulle vara lika glömda om en månad. Förstrött drog han handen över glaset. Stjärnorna där ute glimmade som kattguld. Avstånden gjorde honom obetydlig. Fullständigt oviktig i den stora rymden, precis lika oviktig som alla de som lämnat honom för att han inte varit tillräcklig för dem. Precis lika viktig.

Om några minuter skulle hon ringa på dörren och ge honom åter de ensamma stjärnnätterna. Han satte sig på huk på golvet, smekte de små över håret. De såg upp mot honom och log, som visste de ännu vad stjärnorna vet.