“Färdas
förbi övergivna godsbangårdar
längs glömda bansträckningar
genom avfolkade byar

någon går längs spåren
lämnar nogsamt guldlöv mellan sliprarna
där hennes kjolfåll vidrört marken
glittrar nysådd frost

så böjer hon rälsen mot himlen
banvallen som ett silver
högt över snötäckta åkrar
förbi bortglömda byar

färdas
att hälsa hennes syster
att äntligt luta huvudet
i hennes svala famn”

(Jag lever.)