“Färdas
förbi övergivna godsbangårdar
längs glömda bansträckningar
genom avfolkade byar
någon går längs spåren
lämnar nogsamt guldlöv mellan sliprarna
där hennes kjolfåll vidrört marken
glittrar nysådd frost
så böjer hon rälsen mot himlen
banvallen som ett silver
högt över snötäckta åkrar
förbi bortglömda byar
färdas
att hälsa hennes syster
att äntligt luta huvudet
i hennes svala famn”
(Jag lever.)
Du är grym på att skriva! Berörde mig från första meningen! 🙂