Och i bokhyllan hittade jag ett par gamla Författarkortleken-texter som var ganska fina och som dessutom verkar höra ihop:

Han som ville så mycket
“Han ville så mycket men allt tedde sig omöjligt, oöverstigliga berg och fallfarliga dalar. Han trevade sig fram där och en dag nådde han ett hem. Någon annans hem, för all del, men ändå ett hem. Han steg på och gjorde sig trevlig, tvättade de nötta trasmattorna och putsade diskbänken tills den glödde i solnedgången. Om kvällarna satt de på uteplatsen, tätt ihop, och såg ut över viken där solen gled ned i vattnet som en säl.”

Han som hänger tvätt
“Lakanen doftar sol och det morgonbleka havet. Han böjer sig njutningsfullt ned mot tvättkorgen och lyfter ett av de mjuka tygerna, låter det svepa lätt mot kinden innan han omsorgsfullt fäster det vid tvättlinan med gistna klädnypor. Ett ögonblick stannar han upp mitt i en rörelse och ser ut över vattnet. Vågorna är som silke idag, duvblå och lena, och han vänder sig in mot huset, ser hennes leende blinka till i ett fönster som om hon fortfarande levde.”

(Man skulle förresten kunna göra en egen författarkortlek, kanske med urklippta meningar från tidningar, eller bara blunda och peka på en rad i någon bok.)