“Utanför fönstret river vildsnö himlen
över grustag och kalhyggesorg
fyren vadar i gråkalla vattnet
och södergöken kallar
jag gråter för människors avfärd
drar redan saknande händer
över pinnstolarnas revbensryggar
öppnar fönstret, låter minnen
svepas bort med vinden
förbi tvättlinan, ett kvarglömt lakan
tomma stövelspår i snömodden
längs stigen över fälten
över älskade marker”