Lite inspirerad av boken Genom tidens handflata av Anita Salomonsson (en bok som för övrigt rekommenderas starkt).
“Att vrida ur våtkalla lakan
att dra handen över
ett vitmålat fönsterbräde i ett utkylt hus
en spricka i åldrade färglager
att gå över stranden dagarna efter
samla sjöborrar och mantaägg
sanden svider mot fotsulorna
saltlukten i gommen
att vända åter upp mot huset
riva snärjmåra ur håret
en solreflex glänser i svarta fönster
hoppet ilar vasst i bröstet
att en morgon plötsligt inse
att du inte återvänder
tystnaden knastrar i väggarna
timmermannen tuggar“
