Inatt drömde jag återigen om en skrivarkursträff.

En skrivuppgift vi fick i drömmen: Skriv ett påhittat författarskaps debutdikt (första dikten i första diktsamlingen hos en person du hittar på). Försök att skriva i en stil som skiljer sig från din egen.

Sedan hade vi diktuppläsning. En man jag inte sett tidigare läste med stor inlevelse:

“Min harv är rund
min hatt är rund
typ såhär”
(gör en liten cirkelrörelse i luften med ena pekfingret)

I en annan dröm en annan natt skrev jag en dikt som jag lyckades minnas när jag vaknade:

“Döden är en streckgubbe
polstjärnan i dina händer
och den sista människans allra sista ord”

I ännu en annan dröm tyckte jag att nedanstående var två bra idéer att skriva om:
¤ Fyrahundra förskräckliga filosofer som tävlar i slagsmål
¤ Dansbandet Trisex, bestående av två mycket klichéartat homosexuella män som med hjälp av sin musik söker en tredje partner

Mina drömmar har varit ganska kreativa på senaste tiden. Jag tror att det beror på att jag efter de senaste drömdikterna tänkt en hel del på det här med att skriva sovande.