En vän ringde och frågade mig om jag någon gång skrivit dikter med titlarna “Jag?” och “Ensamheten“. Han hade hittat dikter någonstans (poesi.nu tror jag att han sade?) och undrade om någon hade “stulit” lite från något jag skrivit. Men om jag någon gång skrivit dessa dikter var jag antagligen femton år, och vill någon låna något från mina alster från den tiden så är det bara roligt. Jag skulle skratta lite.

(Hej vännen, jag skriver om dig i min blogg. Blir du glad eller förskräckt?)

Dessutom var det tydligen bara titlarna det handlade om, och ord som “jag” och “ensamheten” kan knappast sägas ha verkshöjd. Jag undrar om ens ett helt egenpåkommet ord (i rimlig längd) kan uppnå verkshöjd. Då begreppet verkshöjd handlar om konstnärliga verk är det väl tveksamt. Kan ett enskilt ord vara ett konstnärligt verk? En titel kan förstås vara en del av ett konstnärligt verk, men lösgör man den från verket och placerar den som titel för ett annat behöver den mer än ett enda ord för att det skall gå att bevisa lånet.

Någon gång för länge sedan funderade jag på något liknande: Om man antar att enskilda ord inte kan uppnå verkshöjd, hur förhåller det sig då med texter bestående av ett enda ord som upprepas? Om någon skriver “dikten”

Äpplen äpplen
äpplen äpplen
äpplen äpplen

har den då verkshöjd? Antagligen inte. Men

“… katastrofberedskap katastrofberedskap
katastrofberedskap katastrofberedskap
katastrofberedskap
katastrofberedskap
katastrofberedskap katastrofberedskap

katastrofberedskap …”

och så vidare, då? Ett mindre vanligt ord än äpplen, och upprepat fler gånger. Är det sannolikt att två personer oberoende av varandra skulle skriva samma dikt? Inte särskilt, gissar jag, men dock långt mer sannolikt än om dikten bestått av olika ord.

Ett (antagligen) ännu icke existerande ord då?

Rötsikre rötsikre rötsikre
rötsikre rötsikre
…”

Men vi kommer väl bara fram till att gränsen är lite flytande, och eventuellt att dadaister har större chans att skriva ett “självständigt, konstnärligt verk” med bara ett ord.