Det är såhär det känns. Blanksvarta bär, sly och tovigt snart-fjolårsgräs. Jag är höstvemod och det är en behaglig känsla, på samma sätt som att saknad kan vara skönt, för att det förutsätter att där finns något viktigt nog, något värt att sakna.

Dröm om mig och le i sömnen.

Jag fick höra av någon att du såg så fridfull ut, att ditt ansikte nästan formade ett leende, och inte handlade det om mig men jag är ändå på ett smärtsamt sätt glad över att du äntligt fick somna.

I actually felt happy last night.” De allraste sista orden från dig.