“Hjärtats gölar, stillda nu
en enda skymningsvit näckros
i hennes knapphål
och året är för sent
för blåsippor och vide
för sent för avskedar
i livsnött silver
att bära om din hals”

– – –

Jag skulle vilja ha en bild av händer här, till ovanstående dikt. Knäppta händer över bröstet som till sömn. Jag sover så, på rygg med händerna knäppta, munnen lätt öppen. Det har hänt mer än en gång att jag vaknat av att nattens sovsällskap i oro kontrollerat min puls.