Aldrig har jag sett hur Visby ser ut om hösten, trots så många gånger jag varit där; alltid har det varit sommar. Jag längtar. Jag längtar dig.

– – –

Vattnet är så stilla
att mitt i molnfri himmel
ligger klippor, ärggröna stenar, en svårtillgänglig ö
och din spegelbild rör sin vänstra hand
vinkar till din högra
du kliver genom silverytan
känner småspigg mot smalbenen

här räknas en annan tid
timmarna tyngre, liksom silverne
tornseglare sover under stenen
du lyfter den försiktigt
som sökte du själv dölje för natten
låter din egen främmande hand
lätt vidröra fåglarnas fjädrar”