“Skenornas dunkande från en svunnen tid
järnvägsövergångens klämtande bommar
snart höjdskilda och överbyggda
och genom svala fönster ser jag natten rusa
jag tror att månen följer oss med blicken
just oss, som så många andra trott
och jag tror detta enbart just för detta
att få vila i en bland alla
till det jämna susandet
av höghastighetstågets motorer
och minnet av rälsskarvarnas ljud
till låns för natten”

(Hemma igen, förresten.)