Att se sig som en skrivande människa. Att veta att även om man inte skriver något annat än epost och listor på veckor, månader, så finns ändå orden där inne och det är ingen brådska. De kommer tillbaka, slår ut som blommor, som kastanjer, och det är som om de alltid funnits där. Djupt i kastanjehjärtat. Det är ett lugn. Vi måste inte skära fram inspirationen; vi väntar bara.

Ovanstående är inte nödvändigt här för tillfället, med 43 dikter skrivna i september och 41 i oktober, men till senare eller till andra att minnas. (Höstmelankoli blandad med lunginflammation och hög feber orsakar tydligen en del kreativitet. En del dikter minns jag knappt att jag skrev där i feberruset.)

– – –

Nu är november och National Novel Writing Month för dem som är intresserade. Själv är jag mer intresserad av den inte lika kända motsvarigheten för poesi, NaPoWriMo i april.

– – –

Det här är egentligen tragiskt men jag kan inte låta bli att skratta: Aftonbladet upplyser oss om att “en av de starkaste trenderna för våren 2012 är nämligen den helt naturliga looken, ja, vi menar HELT naturlig! Skippa mascara och ögonskugga och satsa i stället på en lätt bas med markerade ögonbryn och lite aprikosfärgat glans på läpparna”. Helt naturlig, javisst. I så fall är vi väl övernaturliga när vi inte sminkar oss alls.

– – –

Vissa sifferserier är bättre än andra på ett sätt som inte går att förklara.