“Bara kajorna minns hur du gick
två steg bakom genom snöruset
bagaget släpande i modden
sorgens hundar nosande i nacken

) från en dag till en annan
har tiden ristat tecken i ditt ansikte
du stryker med fingret över ögonlocken
försöker uttyda ett svar (

bara kajor betraktar
ett kvarglömt barn på perrongen
övernattningsväska i handen
hundsymfonier i öronen”