“Lev som om varje dag vore den sista; älska som om varje kärlek den första; bär ditt liv som det enda liv du har.”

– – – – – – –

Elstängslen sjunger

“Du har ett mörker
springer dimma över hagmark
med famnen full av andra nätter
jag bar dem åt dig
i månader, i år

du blinkade, som vore något nytt
rundbarkade och förebrått
hur själva skogen står rak och stum
i oktoberluftens omfamning

vi var en ny sorts älskande
liksom alla kärlekar de första
som ugglor bara byter fotfäste i grenverken

och fåren vilar sina skuggor mot träden
ryggar undan, flackar öron
då du rör dig i kastsprång över gräsen

som ett töcken, som något vi önskar att vi glömt
en berättelse, ännu inte avslutad i lycka
månens vita kalvar dansar mellan träden

och så, att som äntligt,
vid skogsduvans ensliga rop
stå träd och betrakta
månen i märgelgravens öga”

– – – – – – –

Ja, och så den traditionella julbilden här, även om ovanstående dikt förstås inte har något med julafton att göra:


God jul!
(Till alla som uppskattar sådana hälsningar).