Jag vaknade i en förvirrad tanke om “va, varför är taklampan tänd?”. Kort därefter insåg jag att klockan var nio på morgonen och att den där “lampan” var solen. Så går det när man har en så muterad dygnsrytm, och dessutom bor i Norrland, att man vanligtvis sover förbi hela dagsljuset om vintern.


“Det här är timmarna
starkare och högre
de slår tungt emot oss
som novembervågorna mot piren
där gnyende hösthundar väntar
lyckligt men förgäves
och vinden når knappt men nära
genom ditt ännu solblekta hår
och torget är ett tomrum
där den första frosten kryper kullerstenar
och en övergivenhet du inte kan förklara
för sommarens klängrosor om halsen
och törnestyng i nacken”