Jag skrev en dikt där jag ville nämna rapsbaggar. Som liten hyste jag en obegriplig rädsla för sådana. Jag brukade drömma mardrömmar om att jag hade sängen full av dem. När jag nu i samband med diktskrivandet funderade lite på detta kom jag att tänka på hur märkligt det egentligen var att vara så irrationellt rädd för just en specifik sorts skalbagge som dessutom är endast 2-3 mm lång och jämfört med en del andra insekter inte ser det minsta otäck ut någonstans.

Rapsbaggen är med på bild i insektsfaunan “Vad jag finner på åker och äng” som tydligen var vad jag ville att mamma skulle läsa som godnattsaga när jag var liten, vilket åtminstone förklarar att jag kände till dess existens, men man kan säga att den är inte direkt det läskigaste djuret i den boken…

Därmed får den nu symbolisera små, irrationella och lätt besvärande tankar och känslor.


Rapsbaggar

“Det finns saker som jag tänker på om natten

hur många av hennes dikter
handlar ännu om dig
har de en vild eller varsam saknad

vilka av linjerna kring hennes ögon
drogs med ömsint penna
av era sömnlösa nätter

hur kändes det inuti
när hon törstade så efter dig
att hon korsade havet

jag myllrar om nätterna
tankarna är små som rapsbaggar
men rapsbaggar finns”