“Över oss månen, en sädesärlas fläckiga ägg
vi kupar våra händer om den
och våra ögon är glöd, våra läppar oskiljbara
då rastlösheten hungrar i bröstet

bara om natten är vi älskande och orörbara
endast under månens bleka rundning
känner vi utandningens tickande,
en långsam men obönhörlig klocka

och allt är så mycket vackrare
längs förgängelsens mångata
vi följer den över havet
vet att endast de drunknande
lever lungornas outsläckliga törst”