“Jag måste resa nu
jag längtar inte längre bort
där jag vaknar i vattengrå gryning
med andetagen sömnmättade
cikadorna surrar i bröstet
och himlen stelnas, blir till lera
regnet slickar på min panna
molnen staplas och sjunker
jag måste resa nu
jag skulle kunna stanna
jag måste en ny ockraröd jord
i frasigt damm under fötterna
där jag ännu längtar undan
där trygghet inte grott moln
bakom pannbenets bräcklighet
och ögats solskarpa lins“
(Ja, tillit är en sedimentär bergart.)
