“Dagen andas, timmarnas osmos
minnen sugs in och absorberas
blir ett och samma liv, en älv
av oavlåtlig, utdömd tid
men där över, järnvägsbron och natten
himlens klocka välver över vattnet
brospannet kröker sig, njutningsfullt som en katt
timmarna brusar
vi springer klaröppna längs rälsen
hjärtan i takt med rälernas skarvar
ur munnen växer sånger
ur händerna sagor och vind
och flykten slår ut som en fjäril
vecklar vingar i regnrena luften
allting är ännu förgäves
men på ett vilt och vidöppet sätt”
