“Vinden bär en särskild ton,
en ljudlös, ibland vild som nordan
någon räfsar gräs
det krafsar bakom dimman
ett tag, ett tag
och himlen är ett guld, tallarna sveper
fågelmoln i takfönstrens blickfång
förvuxna ängsblommor
tecknar skymningen med frömjöl
och det är tid nu
en skata nickar åt dig och blir borta
ljuden av vingar hänger kvar i björken”