Jag önskar att jag hade vänner som jag kunde tala om poesi och skrivande med. (“Är omvänd meningsbyggnad någonsin motiverad?” “Slitna uttryck är slitna av en anledning; de beskriver något väl men numera allför ofta; tänk om något man själv skriver ‘rakt ur hjärtat’ (en klyscha bara det) plötsligt skulle tas upp i så många andra texter att det skulle uppfattas som ett sådant slitet uttryck – vad gör man?” “Den allra första som fann rimmet hjärta-smärta måste ha känt sig ha funnit något fantastiskt”) Jag har vänner för allt annat men de är inte särskilt intresserade av just dessa ämnen.

Någon dag då jag irrade omkring på nätet råkade jag hitta information om en skrivarretreat. Efter att ha läst om det och kanske framförallt tittat på bilderna av omgivningen tycker jag att det verkar så sällsynt behagligt. Tyvärr kostar det därefter, särskilt då jag räknar med den långa resan det skulle innebära. En billigare variant vore förstås att låna min systers sommarstuga över en helg eller så i sommar. Tyvärr finns där inget hav men mycket gott om myggor. Ännu billigare är att bara promenera ned till älven och sätta mig på en vänlig sten och se ut över vattnet ett tag. Jaja, man får väl se var man hamnar.