Pålkranens hjärtslag, hastiga och tunga
viskningar på ett främmande språk
och kammen ömsint genom håret
regndroppar mot skare
i en stor men vänlig skog
islossningen om våren
och skärvorna i din röst då du säger
jag kommer tillbaka

– – –

För att man kan skriva poesi till och med om anläggningsmaskiner och naturromantik även om den människopåverkade naturen. Det händer att jag under en promenad stannar till vid en byggarbetsplats, betraktar eller blundar och lyssnar. Det finns ljud som känns oförklarligt behagliga för hjärnan, även om just pålkranars hamrande kanske är lite udda i detta sammanhang.