I regnets rännilar längs fönstret
längs tågets oavlåtliga rörelse
söker du det enda ord
du skulle kunna säga utan att det går sönder:
ett ansikte utmejslat i en grå sten utan namn
vinden och en obestämd svärta, ett sista minne
barnet som dyker magstupa i sitt sandslott
för känslan av en mor som plockar sand
ur hennes hår, korn för korn