En natt drömde jag att en bekant högläste ett stycke ur Bruno K Öijers nya diktsamling “Och Natten Viskade Annabel Lee” som jag ännu inte läst i verkligheten. Jag minns inte dikten helt ordagrant, men ungefär såhär:

“Jag föreläste
på Ängelsholms museum
i veckan – getkläder –
publiken bestod av
vaktmästare och
byggarbetare”

Jag tyckte nog att Öijers poesi minskat en del i kvalitet sedan den senaste boken. Lite senare i drömmen utspelade sig följande inte särskilt verklighetsförankrade konversation:

Jag: “Vad heter hon, poeten, Ann… Jäderstorm? Nej, Jäderlund. Jag undrar om hon tjänade mycket pengar på sitt samarbete med Lunarstorm?”
En annan person: “Får jag se någon bok av henne, så kan jag bedöma det.”
Jag (letar i mammas bokhylla): “Det skall finnas en här… men var är den? Den borde vara här om inte jag har stulit den.”