Himlen är djup och omättlig
molnen vallar stjärnor
då du träder in i sömnens visshet
bakom fönstret blommar syren och nattljus
dina andetag är långsamma som honung
när natten trär violer i ditt hår
och penslar dina ögonlock med skuggor
ett av barnen sitter på din sängkant
hon bjuder sina händer åt de skrämda drömmarna i hörnen
de lapar tysta blod och vatten
med mjuka, törstiga tungor