Det är en timme kvar till gryning. Alla människor är vakna, till och med de döda. De vandrar planlöst mellan husen.

I drömmen var månen en smiley och ängarna skymningsblå och jag insåg att om jag lämnade min pappas gård kanske jag inte skulle hitta tillbaka, för att det är så drömmar fungerar, men jag gick ändå. Åkrar bredde ut sig på båda sidor om den lilla grusvägen. Jag var inte på väg någonstans, vid varje korsning bestämde jag riktningen på nytt men fortsatte ändå rakt framåt.