En natt drömde jag att jag läste en bilderbok om en isbjörnsunge som gick runt och frågade andra djurungar om de ville leka med honom. Ingen ville eller hade tid. På varje bild såg man en pingvin som kikade fram bakom något hörn och till slut lade isbjörnen märke till pingvinen och de blev goda vänner. I bokens sista mening formulerades sensmoralen:

Ingen behöver känna sig ensam, för alla har en pingvin bakom hörnet.