Det är den årstid då man vill springa genom stadens utkanter om kvällen på väg till en vän. Tre svanar passerar upplysta underifrån av solnedgången, ropande. Världen doftar eld och fjolårsgräs och jord.

– – –

Jag vet inte om Charlotte Qvandt inspirerats av Aase Bergs diktsamling Mörk materia men de rader som citeras i den här recensionen får mig att tänka på den. (“Istället kan kraniets suturer liknas vid ett ljud. Dess svängning.“) Eftersom jag bar omkring på Mörk materia vartän jag gick under några år en gång i tiden så borde jag nog läsa Qvandts Epikris någon gång.

– – –

En rad ur en bok ur en dröm: “Din bror på kontinenten ruggar i regnet”
Ett lustigt namn ur en annan dröm: Dibson Dibson McDewall