Schimpanserna plockar kryp ur varandras pälsar; människors plockande är orden. En sorts beröring, att prata om vädret och mena “jag ser att du finns”. Allt är så bra just nu att jag inte vet om det är verkligt. Jag är rädd att katastrofer inträffar när jag inte ser dem. Att jag skall vakna en morgon efter en varm och vänlig natt och finna att världen gått sönder.

Läser Lennart Sjögrens Dagen före plöjarens kväll, Frank O’Haras Till minne av mina känslor, Britt-Marie Eklunds Dans med skärvor och tycker oväntat mycket om dikterna. Och så sidan 23 i pocketutgåvan av Bruno K Öijers Det förlorade ordetPå väg hem från dej / i den tidiga marsgryningen” och fortsättningen på det. Sovrumsdunkel. Kanske är det inte tillåtet att citera en hel dikt, så du får själv söka upp boken. Jag känner mig lagom pretentiös och trivs med det. Lycka försöker jag leva utan att ordsätta; sorg försöker jag överleva genom att ordsätta.

– – –

Du andas regn

Du dricker solen
skimret som rör sig som flickkjolar över vattenytan
du sträcker handen efter, griper tag
i ingenting, jordsvalt vatten

skymningen börjar en handsbredd över horisonten
brer ut sig som en djupblå sjal
natten strödd med sockerkorn:
du borstar bort dem, lyfter ansiktet
stiger in utan ånger“