… just på gränsen mellan husväggens skugga och det starka solljuset: Bob Hansson – och grannsämjan är en långsam bödel
Noteringar:
Trädens “dagsfärska syre” – att jag inte tänkt på det förut.
Något i dikterna påminner mig om Bruno K Öijer men jag kan inte peka på något specifikt. Tonen, rytmen kanske.
Man skulle vilja rädda världen.
