Duvbon, äppelblom
rönnbärssaft och nypon
för dig är hon inte lugn
hon blöder från munnen
hon stiger ut i den bländande natten,
en fågels ansikte
darrar bakom hennes ögon
av halvfärdiga löv, av blankt, mörkt trä
pupiller, pärlhalsband
och du följer henne
stilla och förlåten

– – –

Jag är återvänd nu. Det var vackert trots storm och frusna händer. Min kropp är sömn, ögonen blanka. Jag har en åkervädd pressad mellan bladen i en ny anteckningsbok. Finns det något eget ord för motsatsen till att tröttna på en människa? Att tillbringa så många dagar intill varandra och ändå vilja ha mer.
Sov mig. Dröm om mig. Jag är sömn och värmda händer.