Nynna ordlöst,
det är en vit natt och en tjärn
och månen darrar över skogen
men om jag ropar hör du mig
över barkborrarnas skrift i träden
över årsringarnas timglas
och allt omkring som omärkliga spår
det prasslar och viskar, det är regn som kommer
det sköljer undan orden
men om jag ropar, hör du mig
lyfter du ett sömnlöst barn i famnen
andas henne stilla